Bibeltext: 1 mos 22:1-14
För ett antal år sedan gjordes en kortfilm där ett litet barn sitter vid köksbordet medan hennes mamma lagar mat. Helt plötsligt frågar barnet ”Mummy, what does virgin mean?” Mamman blir lite generad och ger sig sedan på att försöka klara det här med blommor och bin, så att hon kan förklara vad det innebär att vara oskuld. Efter att ha berättat en kort stund så ställer barnet nästa fråga, och då pekar hon samtidigt på en flaska olivolja och frågar ”So what does extra virgin mean?”.
Ibland när vi möts av frågor och funderingar utgår vi alltid från vad vi själva hör, och så tänker vi att alla andra hör samma sak. Så är det även med bibeln texter. När jag började förbereda den här predikan gjorde på samma sätt som jag alltid brukar göra: Först läser jag söndagens texter och ber en stund för att se vilka första intryck och tankar jag får. Sedan läser jag lite olika bibelkommentarer och predikningar som andra har skrivit för att se om jag kan få ytterligare tankar och ingångar till texten. Och när jag läste vad lite olika personer hade skrivit om texten kring Abraham och Isak så möttes jag flera gånger av samma ord: Det här är en svår text. Texten ska vara svår för mig att förstå därför att den ska inte stämma överens med min bild över hur Gud är, för i den gudsbild jag förväntas ha så ska det vara ett problem att Gud låter Abraham gå igenom det här provet.
Och det här skavde lite inom mig, men jag kunde först inte riktigt förstå varför. Men efter några dagar insåg jag vad det var, och det var helt enkelt att jag själv faktiskt inte har något problem med texten. Det är en text som utmanar mig på många sätt, men inte på det sätt att jag tycker att den är svår. Men när andra säger till mig ”Du ska tycka att den här texten är svår”, så blir det fel. För det utgår från vad någon annan ser och hör i texten, och så läggs den personens tankar över på mig. Det här är ord som man ibland hör i kyrkan också när vissa bibeltexter läses, och jag brukar alltid störa mig på det. Självklart får vi tycka att bibelns texter är svåra, och självklart ska vi få prata om det även i våra gudstjänster, men vi ska inte utgå från att alla hör samma sak när vi läser en text och fastnar för samma saker.
EFS har en missionär som heter Sophia Tranefeldt, och hon arbetar med att översätta bibeln till nya språk. Hon skrev en artikel i Johannelunds tidskrift ”Ingång” nyligen, och där lyfte hon ett exempel på hur olika en text kan tolkas i olika kulturer. Hon skriver att i Sverige är det vanligt att man har problem med att Gud benämns som Herre och att han står över allting och är allsmäktig, för det krockar med mångas synsätt om att allting ska vara demokratiskt, ingen ska stå över någon annan, det ska råda konsensus i alla beslut. I vissa kulturer i Etiopien är det däremot många som har problem med texten om den förlorade sonen och hur pappan beter sig när sonen kommer hem. För oss är det en av de mest omtyckta och lästa texterna, men där är det obegripligt hur pappan bara kan ta emot honom med öppna armar utan att tillrättavisa honom – tänk vilken svag och dålig pappa som beter sig på det sättet!
Så vi ska inte utgå från att andra tycker att en text är svår, för det kan ibland bli att vi lägger över svårigheter på andra som de egentligen inte har. Men vi ska inte heller utgå från att andra tycker att en text är enkel, för då hamnar vi ett annat dike som är ännu djupare. Att bara vifta bort svårigheter med snabba och enkla svar, det tror jag är ännu mera skadligt. För då tas mina frågor inte på allvar, och då trycks jag in i en tro jag själv inte har formulerat eller är bekväm med.
Men när vi tycker att en text är svår, vad gör vi då? Att vi kan prata med varandra, lyssna på varandra och ta våra funderingar på allvar tror jag är en bra och viktig sak. Men jag tror också att vi kan hitta hjälp i bibeln. Det finns tre bibelord som jag tycker är till hjälp. Det första är från Andra Petrusbrevet. Där skriver Petrus om några av breven som Paulus skriver, när det står:
När jag tycker att en bibeltext är svår, då är det en tröst att till och med bibeln säger att bibeln ibland är svår att förstå! Om Petrus, en av dem som stod Jesus allra närmast, tyckte att något var svårt, då är det ju inga problem att jag också tycker det.
Det andra bibelordet är från 2 Timotheosbrevet 3:16 där det står ”Varje bok i skriften är inspirera av Gud och till nytta när man undervisar, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv”. Gud finns med i varje bok i bibeln. Det betyder att även om jag kan tycka en text är svår, så kan jag lita på att Gud ändå finns med mitt i det svåra. Och jag kanske inte behöver förstå allt, ibland får jag bara lita på Gud utan att förstå.
Det tredje bibelordet tänkte jag stanna kvar lite vid, och det är från psaltaren 119:160, där det står ”Summan av ditt ord är sanning”. Det innebär att även om det finns delar jag inte förstår, så bildar de en helhet tillsammans med alla andra delar. Ibland kan det vara bra att backa en bit för att försöka se det stora perspektivet som bibeln beskriver, och inte fastna i någon detalj. Och när man väl fastnar i någon detalj man tycker är svår, då är det en bra sak att kolla runtomkring för att se om man kan se något sammanhang med de texter som finns i närheten – vi får blicka bakåt och framåt för att se om någon större bild målas upp.
Det ska vi också få göra med texten om Abraham och Isak, och jag tror också att det är anledningen till att Abraham är beredd att göra som Gud säger i berättelsen: Abraham tittar både bakåt och framåt när han blir prövad. För hur är det möjligt att Abraham är beredd att offra sin egen son? Jag tror det är för att han litar så pass mycket på Gud att han tror på en utväg. När Abraham ska gå upp på berget säger han ett ord som är helt avgörande för det som händer sedan.
Han säger åt sina tjänare att stanna när han och Isak själva ska gå vidare, och det gör han med orden ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er”. Vi kommer tillbaka.
Abraham hade en förväntan på att både han och Isak skulle komma tillbaka. Och varför då? Jo, för att Abraham litar på det löfte som Gud har gett honom. När Abraham blickar bakåt kan han se allt det goda som Gud har gett honom. Gud har välsignat honom på många sätt, och Gud har hittills hållit alla löften han gett och visat att han är att lita på. Och när Abraham blickar framåt så vet han också att det finns löften Gud har gett som inte har blivit verklighet än. För Gud har lovat att det är genom Isak som hans släkt ska växa och bli ett stort folk. Men Isak har ännu inte fått några barn, så Abraham räknar med en framtid där Isak är med, prövningen till trots.
Vi kommer tillbaka. Jag tror att Abraham verkligen menade de orden han sa till sina tjänare. Jag tror inte att han ljög för tjänarna och räknade med att han skulle komma tillbaka ensam, för det stämmer inte med hur Abraham beskrivs i bibelns andra berättelser om honom. Nej, jag tror att Abraham litade så pass mycket på vad Gud gjort tidigare, litade på löftena om vad han ska göra i framtiden, så att han i nuet var beredd att följa Gud trots att det gick emot allt förnuft. För summan av Guds ord är sanning, därför kan vi plussa ihop dåtid, nutid och framtid och det blir en helhetsbild där Gud är med.
Blickar vi in i framtiden i den här berättelse finns också några intressanta detaljer, som gör att berättelsen också kan få en annan innebörd. Det berättas att det här sker på ett berg i landet Moria. Senare i bibeln får vi veta att det här berget är platsen där templet byggs. Ännu finns ingen stad där, men Jerusalem kommer att byggas där i framtiden, och på samma plats som Abraham bygger ett offeraltare kommer templet att stå. Han bereder med andra ord en offerplats för framtiden, där ett helt annat offer kommer att ske. Tanken är inte att Isak ska offras där mot sin vilja. För stunden kommer det istället offras en bagge som fastnat med sina horn i ett snår – alltså ett får med törne på sitt huvud. I framtiden kommer ett annat får att offras med en törnekrans på sitt huvud på samma plats, men den gången är det ett lamm som väljer att offras frivilligt – nämligen Jesus.
Så vad är det som gör att jag tycker att texten inte är svår? Jo, för att när berättelsen om Abraham och Isak börjar så vet jag redan hur den slutar. Jag vet att Isak inte kommer att bli offrad, att det endast är ett prov, därför är det inte själva provet i sig som fastnar hos mig, utan utgången av händelserna. Så när jag läser berättelsen är min första reaktion inte ”Hur kan Gud vara så grym att han säger åt Abraham att göra detta?”, för jag vet ju att det går bra i slutet, att Abraham inte blir testad över sin förmåga och att Gud griper in. Så för mig handlar det mer om att Abraham litar på Gud när allt förnuft säger att han inte borde. Så jag beskriver nog inte texten som svår. Däremot tycker jag att den är väldigt utmanande, för den fråga texten säger till mig är ”Vad skulle jag vara beredd att offra för min tros skull?”. Och det är däremot en svårare fråga, men det får bli en annan predikan.
Poängen är den att vi hör olika saker när vi läser en bibeltext, det är olika saker som griper tag i oss, olika saker vi stör oss på, olika saker vi tycker är svåra. Den här förklaringen av texten är tillräcklig för mig själv, men det betyder inte att den behöver vara det för dig. Du kanske har fastnat kvar vid frågan ”Hur kan Gud säga åt Abraham att offra sin egen son?”. Eller så är det någon helt annan fråga eller tanke du får när du hör den här bibeltexten. Men har du funderingar så hoppas jag att vi kan prata med varandra, lyssna på varandra och ta varandras frågor på allvar. För som kyrka har vi en uppgift att vägleda varandra, som det står i kolosserbrevet 3:16:
”Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan.” Och när vi stöter på svårigheter vi inte kan ta oss förbi, då kan vi påminna oss om att det till och med står i bibeln att bibeln kan vara svår att förstå, att varje ord i skriften är inspirerad av Gud, och att summan av Guds ord är sanning, så att även när vi inte förstår alla detaljer så kan ta ett steg bakåt för att se den större bilden som bibeln vill ge oss – en helhet som kan sammanfattas med orden ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”