Den gode Herden

av | 04 maj 2021

Jag har ett så fint minne från när Valter får träffa sin lillebror för första gången. Då hjälps vi åt att hålla Herman i famnen och sjunger en sång för honom. Plötsligt tittar Valter upp och säger ”Han känner igen min röst!”

Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster.« Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade. Sedan sade Jesus: »Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. 

Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.

För några år sedan var vi på Stora Karlsö och fick lära oss en hel del om sillgrisslor: det är ju en sjöfågel som häckar på Stora Karlsö väldigt stor mängd. Ett par lägger ett enda ägg på den lilla klipphylla de kunnat hitta; äggen varierar ganska mycket i både färg och mönster; de kan vara grönaktiga, blågröna eller ljusgula med prickar och fläckar; och det är så just för att föräldrarna ska lära sig känna igen sitt eget ägg. Mamman och pappan om med ruvningen av ägget och medan ungen ligger inne i sitt skal lär de känna sina föräldrars röster.

Ungarna behöver lämna boet innan de kan flyga, så vid ett par veckors ålder gör alla ungarna ett dödsföraktande hopp, ca 40 meter ner till strandkanten och knatar sedan ut i vattnet. Innan hoppet flyger alla papporna ut och sitter i vattnet och skriker på sina ungar till dess de kommer till dem.

Från klippväggens trygghet, hoppet ner och simturen ut verkar alltså ungen kunna urskilja sin pappas röst mitt i alla andra 20 000 sillgrisslepappor som ropar.

Vi är inte så nära bekant med tanken på herdar och fårhjordar: det är ingenting vi naturligt har vi vårt samhälle. Det märktes tydligt när vi hade sportlovsläger och temat var David och Goliat. I lågstadiegruppen kunde ingen svara på vad en herde var. I mellanstudiegruppen var det bara de från söndagsklubben som visste. Och jag inser att herdar kanske bara är nåt som lever kvar i den religiösa världen?

En herde är ju en människa som lever tillsammans med de djur som hen har ansvar över. Ibland följer Herden följer fåren, ibland fåren herden. Herden är med i regn och solsken, natt som dag. Herden sover tillsammans med sina får.

Appropå liknelsen som Jesus gör i dagens text: ”Jag är grinden in till fåren”. Jag har sett en bild på en stenlagd cirkel; En lite rund fårfålla med en öppning i mitten. Den här bibelkommentaren sa att herdarna brukade samla sina får i fållan för natten och sen lägga sig tvärs över ingången. Då låg herden där som en grind för fåren; de får som hade svårt att sova kunde inte trava iväg på egen hand utan att herden märkte det, och ingen utomstående kunde heller ta sig till fåren utan att passera herden.

Får och herdar nämns mer än 500 gånger i bibeln; det är tveklöst det vanligaste djuret i bibeln. Och herden, trots sitt enkla yrke och sin låga status står herden flera gånger som förebild för hur bibeln beskriver en kung. En kung ska inte vara en krigsherre som härskar med våld; bibeln uppmanar kungarna att vara herdar.

Herdarna var de första som fick höra glädjebudet om Jesu födelse och de första att söka upp honom. Jesus presenterar sig som den gode herden. När han ser människorna fylls han av medlidande med dem, för de var som ”får utan herde”.

Och det kan vara en svår uppgift att avgöra vem och vilken röst vi bör lyssna på. Jag tänker på sillgrisslornas tjatter och blir helt tagen av hur svårt det måste vara att höra enskilda röster i det oljudet. Men det är möjligt. Ungarna har lyssnat på sin pappas röst dagligen. Många tror att Gud är en avlägsen figur. Att kristen tro är en lära eller ett gäng regler. Men bibeln är tydlig: Vår Gud är en gud som vill leva med människorna; dela livet dag och natt, i regn och solsken.

Vi lever i en värld som vill lura oss att vi i första hand är konsumenter; ”jag shoppar, alltså är jag till”.

Och det farliga i det här är att vi inte bara att vi luras att köpa massa saker vi inte behöver i en värld som redan är tyngd av vår överkonsumtion. Det riktigt luriga är att vi tror att vi kan köpa oss vår identitet: att vi med våra ägodelar manifesterar vem vi är.

Jag faller i den fällan; jag erkänner. När jag rannsakar mig själv i hur jag handlar exempelvis kläder till barnen blir det ganska tydligt. Jag köper nästan helt och hållet begagnade kläder från Polarn och Pyret och Kavat. Det är svenska, rejäla barnkläder och skor. Det är kluvet; jag köper ju det för att jag tycker att det är bra för miljön att köpa begagnat och det är bra att köpa kläder i bra kvalité så att de räcker länge.

Men jag inser också att jag även köper jag mig en identitet som en reko, duktig miljövänlig förälder med koll och pengar på kontot.

Det är svårt att säga vad som är vad; jag tycker ju att jag gör rätt som handlar precis så till barnen; men jag är också medveten om att det inte är oskyldigt.

Varför har du köpt just de friluftskläder du har, det bilmärke du har? Eller renoverat ditt hus på det sätt du har gjort? Varför använder du just det schampoomärke du gör?

Det kan vara så att du bara köper det du råkade hitta. Men det är också ganska troligt att du tänker att din bil, ditt hus och ditt schampoomärke också ger dig, eller förstärker din identitet. Det här är PR-världens största succé; de säljer inte bara grejer; de säljer inte ens en livsstil utan en identitet.

Om vi tror att vår identitet är något som kan köpas; då är vi som får utan herde.

Och riktigt illa ute är vi om vi tror att vi kan välja vilken herde vi ska följa; som att det fanns en uppsättning goda herdar att välja bland.

Det finns EN god herde säger Jesus. JAG ÄR DEN GODE HERDEN. De andra har smitit in och försöker tjuva och förstöra.

Jesus säger till lärjungarna: fåren känner igen herdens röst. Vi människor HAR en herde. Och vi KÄNNER igen hans röst. Fåren behöver inte medvetet träna sig i att känna igen rösten; det kommer naturligt med tiden. Ju mer tid man är tillsammans desto enklare blir det.

Men jag tänker på hur Valter upplevde att Herman kände igen hans röst när de möttes första gången. Och hur sillgrissleungarna ända sedan de var ägg omedvetet har tränats i att känna igen sin pappas röst.

På samma vis tror jag det är för oss; Guds röst har vi hört sedan innan vi föddes; den finns som en grundton i varje människa. Ibland är den svår att höra; det tjattras och skriks från alla håll. Men om vi lyssnar finns den där.

Och det är vad den rösten säger om din identitet som verkligen spelar roll. Ska vi lyssna på vad den kan tänkas säga:

”Var in­te rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min.” – Jes 43:1

Det är Gud som köper oss; inte tvärt om. Gud känner vårt namn. Vi är hans.

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er – Joh 15:16

Gud såg mig innan jag föddes, i hans bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. – Ps 139

Och; Jesu ord från dagens text:

Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.

Vi ska inte bara överleva; vi ska liv i överflöd!

PS 23

Her­ren är min her­de,

ingen­ting skall fat­tas mig.