Första söndagen i fastan – Prövningens stund

av | 23 feb 2021

Jag har gjort en överenskommelse med mig själv, jag har skakat hand med mig själv om att varje gång kyrkoåret ger mig möjlighet att predika om en kvinna så ska jag ta den chansen.

Bibeln är skriven av män och har genom historien allt som oftast också tolkats av män. Vilken har gjort att många av kvinnorna i bibeln mest ha setts som bifigurer. Läser man 1 Mosebok ur Abrahams perspektiv kan Hagar verka ha precis den rollen.

Det är så ofta så att kvinnors berättelser förstås utifrån vilken relation de har med en man. Det var väl därför den här bilden fick så mycket uppskattning efter den brittiska prinsbröllopet:

”Amal Clooney med make – den internationella  människorättsadvokaten anlände iklädd en klargul klänning från Stella McCartney. Och hennes make var där med henne.”

Vi hade inte alls varit överraskade om det istället hade stått: ”Skådespelaren George Clooney kom till bröllopet med sin fru”. Vi är vana att se kvinnor presenteras utifrån sin relation till en man, men inte tvärtom.

Hagar har ofta gått under radarn som en bifigur i dramat om Abraham. Det var först när jag läste en kvinnas text om Hagar som jag insåg vilken stark berättelse det är. Och det är därför som vi behöver vara många som läser och tolkar bibeln.

Hagar är en afrikansk kvinna som skänkts till Abraham när han var vid Faraos hov i Egypten. Tillsammans med kryddor och mattor och getter skänktes alltså även människor. En gåva. En ägodel som byter händer. En slav. Väl i Abraham och Saras ägo bestäms, utan att be om hennes samtycke, att hon ska hjälpa det ofrivilligt barnlösa äldre paret; hon ska ha sex med gamle Abraham. Hennes mage ska bära deras barn.

Att vara slav är att vara utbytbar, att bara vara värd det arbete man kan ge tillbaka. Men kanske upptäckte Hagar någonting nytt i graviditeten. Sara upplevde att Hagar såg ner på henne. Kanske var det ett uttryck för att Hagar, för första gången i livet visste att hon inte var utbytbar. Hon bidrog med någonting unikt. Det hon bar i sin mage var oändligt värdefullt. Kanske växte hennes självkänsla i takt med den runda magen.

Det blir ett bråk. I grundöversättningen ska det ha använts ord som tyder på att det gick våldsamt till. Och Hagar rymmer.

Vart ska hon ta vägen? En förrymd slav mitt i en öken. Hon har ingenstans att gå.

”Herrens ängel fann henne vid en källa i öknen.” – ”Hagar, varifrån kommer du? Och vart är du påväg?”

Hur möter Gud Hagar i hennes prövning?

Ja, för det första, Gud hittar henne. Eller, Guds ängel, men änglarna går ju på Guds befallning. Gud söker efter Hagar tills han hittar henne. Och knner hennes namn.

För det andra närmar Guds ängel sig Hagars smärta och vilsenhet ganska mjukt. Hagar får en fråga: Varifrån kommer du och vart är du på väg?

Här är ju hennes liv på nåt sätt sammanfattat; hon kommer från ett bråk, hon kommer från slaveri. Och hon har ingen aning om vart hon är på väg. Hennes vilsenhet har blivit sedd.

Ängeln uppmanar henne att gå tillbaka; men ger henne ett löfte först: Du ska få din son! (Jag tror alla som burit ett barn varit oroliga för om det verkligen ska komma ett levande barn i slutändan. Och Hagar visste att det var viktigt att få en son; det var det Abraham ville ha.) Du ska få din son. Och inte bara det. Jag ska göra dina ättlingar talrika, så talrika att ingen ska kunna räkna dem!” Men, vad är det här? Samma löfte som gavs åt Abraham ges åt en egyptisk slavinna: du ska bli ett stort folk!”

Din son ska bli en kämpe, slåss och bråka. En vildåsna ska han vara. En sån profetia skulle nog oroa de flesta, men jag tror Hagar tog det som et löfte. En slav bråkar inte och slåss. En slav lyder. Om profetian stämde skulle det innebära att Ismael skulle vara en fri man.

I bibeln är det mest Gud som namnger; Abraham, Isak, Ismael och så vidare. Bara en enda människa i bibeln vågade namnge Gud. Och det var inte en präst eller profet eller kung. Det var Hagar. En svart gravid kvinna på rymmen: ”Du är seendets Gud.”

Gud hittar Hagar. Närmar sig Hagars utsatthet och vilsenhet med en mjuk fråga. Och Gud ger Hagar ett löfte.

Ett löfte som jag ofta återkommer till är det jag läste i inledningen av min predikan; Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter.

Jesus är förmögen att känna vår smärta och vår vilsenhet och vår utsatthet EFTERSOM han själv har känt smärta, vilsenhet och utsatthet. Vi tror att Jesus, en man som hade sågspån i skägget och valkar i händerna. En man som var bekant med vad det innebar att försörja en familj, bruka jorden, laga kläder och baka bröd; vi tror att han var evigheten själv, universums yttersta princip. En man som visar medkänsla med änkor, kvinnan med blödningar, som samlar barnen omkring sig. Bryter bröd och delar med sig åt människor med hungriga magar och hungriga hjärtan. En sådan Gud tror vi på; som är bekant med prövningar och med medkänsla möter oss.

När Hagar senare skickas iväg av Abraham och Sara, bär hon sin son på axlarna, hon irrar runt och vattnet hon hade med sig tog slut. Hon lägger barnet under en buske och går därifrån, hon vill inte se på när han dör. Men Gud hörde pojkens gråt.

”Hur är det fatt Hagar? Var inte rädd. Gud har hört hur pojken gråter. Gå och lyft upp honom och ta väl hand om honom. Jag ska göra honom till ett stort folk. Gud öppnade hennes ögon och hon fick syn på en brunn.

Vi har en Gud som är förmögen att känna med en hjälplös mamma. En törstig bebis. En kvinna på flykt. En Gud som frågar ”Hur är det fatt?”

Igår gick jag och tnkte på söndagens tema: ”Prövningens stund” och nynnade på den lite slitna psalmen: ”Prövningar vi möta få och vi ofta ej förstå…. Ovan där, randas morgonen…”

Och jag är glad över att jag under min tid på Gotland fick se Tomas Boström arbeta med just den psalmen. Han hade upptäckt att originalet inte alls hette ”Ovan där”, utan By and by. Det är inte så att vi först OVAN DÄR ska få alla svar, eller för OVAN DÄR ska bli hjälpta av Gud, han som skrev psalmen verkar mena att vi får hjälp och svar ”By and by”: nu och då, litegrann i taget.

Tomas kämpade för att hitta en ny text till sången när en av hans kollegor plötsligt stämde upp: ”Pö om pö!” Och så blev det: Pö om pö, får vi alla svar. Vem och varför? Hur och när och var? Lite i taget kommer Gud ge oss ledning och svar.